Den förbjudna punkten

För några dagar sedan hittade vi den förbjudna punkten. Mitt i ett nätverk som lappats, kompletterats och gradvist förbättrats bodde det oönskade monstret: the single point of failure.

Efter åratals arbete med IT i olika funktioner har jag lärt mig att undvika denna nära nog odödliga hydra bland IT-demoner. I teori såväl som i praktik får punkten inte finnas – den måste designas bort, byggas runt eller redundansas till oskadlighet.

Likaväl stannar det ibland – hos oss och hos andra. Tidigare i år fick svenska kärnkraftverk nödstoppas för att säkerhetssystemen inte var redundanta nog. Några år tidigare gick södra Sveriges elektriska stamnät ner och hindrade därmed effektivt all verksamhet i landsdelen; orsaken sades vara tidigare okända beroenden i stamnäten. Tidigare i veckan var det som sagt vår tur att stöta på patrull. En enda punkt tog effektivt udden av våra annars ganska framgångsrika ambitioner att vara världsledande på nätverksområdet.

Genom åren har vi hittat ord som beskriver misstagen på ett sätt som smickrar eller i alla falla urskuldrar oss som är ansvariga. Vi säger shit happens. Vi ger Murphy skulden. Vi skyller på konsulter :-)

I själva verket handlar det om att vi själva måste ta ansvar för tekniska lapptäcken där vi steg för steg skapat och förbättrat världen, vilket ibland lett till beroenden som vi inte enkelt kan överblicka den fulla konsekvensen av. Vill man uttrycka sig mer direkt kan man säga att det är dösvårt att ha full koll på läget – att i förväg förutse varenda möjligt problem.

I den andan uppdaterar vi nu kris- och katastrofplanerna på den mest fundamentala nivån. Vi besvarar frågor som var relevanta innan datorer och nätverk tog över kommunikationen och som genom åren glidit längre och längre bort från dagordningar och medvetanden – frågor som gjort oss mer sårbara i takt med att telefonernas knapp "Allanrop" försvunnit:

Hur organiserar vi en budkavle som informerar alla anställda – i Sverige såväl som internationellt – när alla nätverk är helt nere? Hur ser vi till att aktuella telefonlistor alltid finns på papper och inte bara genom intranätet? Hur ser vi till att alla förstår problemet omfattning direkt så att vi inte tappar värdefull tid?

Listan på svar att arbeta fram börjar emellertid med en annan fråga – den som satte oss i klistret från första början: Hur tar vi bort denna nyfunna, oönskade singularitet från värlskartan?
blog comments powered by Disqus