Mina bästa djurbilder

Det är inte lätt att ta en lyckad djurbild. Man ska vara på rätt plats vid rätt tidpunkt, ha en motordriven hasselbladskamera, ett fyrahundramillimeters objektiv och tvåtusen rullar film med betald framkallning. Då finns möjligheten att något djur av misstag råkar hamna på filmen med skärpa.

Jag har aldrig tagit en enda bra bild i hela mitt liv. Tyvärr måste jag konstatera att det där med fotografering inte är min skarpa sida - inte bilderna i alla fall. Själva knäppandet är en annan sak, det är jag en riktig hejare på. Utan att skryta vill jag faktiskt hävda att jag knäpper snabbare än de flesta. Det där Titta-Tryck som all reklam går ut på stämmer verkligen in på mig. Jag bara tittar och trycker, och snabbt som ögat har jag tagit ännu en bild.

Jag har satsat allt jag äger på expressionistisk fotografering: bilder tagna i stundens hetta, med oförglömlig precision och skärpa. Oförglömligt usel precision och skärpa. I dagens samhälle måste man nämligen profilera sig, skapa en egen nisch, och oförglömliga djurbilder är min.

Som en föregångare på området har jag sammanställt en enkel nybörjarkurs i expressionistisk momentanfotografering av djur – för människor med ont om tid och mycket låga krav på resultat.

1. Köp en engångsamera för 75 kronor. Kursen är utarbetad för engångskameror, men när man blivit mer van vid klåparfotograferingens grunder kan man ta lika usla bilder med en autofokuskamera. Det hela är bara en fråga om erfarenhet.

2. Leta reda på ett lämpligt djur att fotografera – helst det egna husdjuret. Ingenting är så fullständigt ointressant som en hel rulle med suddiga bilder på det egna djuret. Givetvis kan det vara roligt att variera sig ibland, men kom ihåg att det ska gå fort – en expressfotograf har ingen tid på sig. Det är som sagt är fråga om erfarenhet.

3. Ställ upp djuret där ni vill ta bilden. Nu kommer första svårigheten: Skall ni välja en usel motljusbild eller en usel medljusbild. Ett tips för den verkliga nybörjaren är att börja med motljusbilden – det är för övrigt en av mina egna personliga favoriter. Den som ställer sig och tar en bild på djuret med solen gassande rakt in i kameran lyckas garanterat! Bilden blir i stort sett obrukbar.

Den andra varianten – medljusfotografering – är lite svårare. Det gäller inte bara att få solen i ryggen, utan också att se till att ens egen skugga kommer med på bilden. När man vant sig går det hela instinktivt, men som nybörjare kan det vara bäst att träna med någon storväxt kompis’ skugga.
Kom ihåg att blixtfotografering är fusk. Det är alldeles för enkelt att ta oanvändbara blixtbilder.

4. Så är det dags. Bilden ska tas. När ni blir erfarna kommer steg 1-3 inte att ta mer än högst fem skunder och för att inte förstöra tidsschemat gäller det att vara snabb i vändningarna. Ryck alltså upp kameran till ögat och kom ihåg att trycka av precis innan kameran är stilla – det är nämligen svårt att få den där karaktäristiskt expressionistiska suddigheten annars. Vill man hjälpa till kan man gå mot djuret samtidigt som man knäpper.

5. Dra fram filmen. Det här momentet är svårt att göra mycket av, faktiskt. En möjlighet är dock att glömma bort att alls dra fram den.

6. När filmen är färdigtagen kommer det viktigaste av allt: lagringen. Alla vet att vin inte blir gott förrän efter några dagars tillsurning i mörka källare, och det är precis likadant med filmer. Det är ytterst viktigt att filmen får ligga och dra sig på en varm och ljus plats. Det är svårt att förklara vad som händer, men tro mig på mitt ord: det är en gammal expressionistisk yrkeshemlighet. Färgerna blir aldrig de samma utan lagringen.

Jag hoppas att ni uppskattade kursen. För att slutligen bevisa allt det fina kursen har gett mig kommer här några av mina pärlor. Mycket nöje i naturen.