Tidsresan

Har ni tänkt på en sak? Har ni tänkt på att Tiden är olika lång beroende på var man befinner sig? Har ni tänkt på att det finns platser där Tiden helt enkelt har stannat, kanske för gott. Låt oss hoppas det. Låt oss hoppas att Tiden har kommit för att stanna.

Längst ute i den ödsligaste ödemark, mitt i platsen där ingenting någonsin händer, sitter Tiden på en sten och tar igen sig från den jäkt-, stress- och cancerframkallande miljö vi kallar Civilisationen.

När man reser ut från storstaden, där Tiden går fort fortare fortast, tickar klockorna allt långsammare. Långsammare och långsammare, ju längre bort man kommer. Längst ute på fjället – där urbergen lever sina liv efter helt andra tidsskalor, där saker slutat hända sedan länge – slutar Tiden långsamt att gå.

Det är en tidsresa. Vi har åkt från nittiotalets atomursförsedda betong till urtidens tidlösa urberg och grönska – till För Längesedans eviga bergsmassiv och mångfaldiga flora och ovärderliga fauna och enkla frid. Längst där ute, mitt i platsen där ingenting någonsin händer, står Tiden alldeles stilla och visar oss naturen som den varit årtusenden, naturen när den sköter sig själv. Längst där ute är naturen ett muséum över vad som en gång fanns överallt – och den stillastående Tiden är dess vaktmästare.

Låt oss inte glömma att vi är gäster som aldrig betalat inträde.