Framgångstecken

När andra lägger sig i mitt arbete har jag lyckats. Konstigt nog är andras fingrar i min syltburk ett av de bästa tecknen på att systemen och lösningarna kommit åt någon av bolagets vitala livsnerver.

Tysta användare är däremot det värsta jag kan utsättas för. Tyst betyder ointresserad och oberörd, vilket i sin tur betyder att vi inte lyckats komma i närheten av någonting väsentligt eller meningsfullt. Nej, då har jag lättare att acceptera rödbrusiga telefonsamtal eller e-brev skrivna med skrikande VERSALER och många utropstecken. Arga och besvikna användare antyder åtminstone att vi hittat rätt behov trots att lösningen blivit fel.

På samma sätt kan vi värdera och bedöma det övergripande ansvaret för de lösningar och stöd för verksamheten vi tar fram. Om vi utarbetar och lanserar ett system, bara för att därefter få fortsatt, oinskränkt makt att definiera vägen vidare är detta ofta ett illavarslande tecken. Vi har då oändligt inflytande över någonting som varken berör eller intresserar någon annan.

Det är förledande enkelt att lura sig själv och tro att det är tvärtom. Våra verkliga och viktigaste indikatorer på framgång – att vi inte bara hittat rätt behov utan också rätt lösning och fått ut den till användarna – är emellertid att övriga beslutsfattare i bolaget trycker på vill ha ett ökat inflytande över vår verksamhet.

Gjort på fel sätt kan detta skapa en del missförstånd och konflikter. Missförstånd i form av IT-avdelningar som sårat drar sig undan och känner sig bestulna på sin framgång. Eller i form av anklagelser om ett företags IT-funktion som maktfullkomlig och svår att ha med att göra.

Nu målar jag upp en scenario som är svartvitare än verkligheten; oftare förstår de inblandade tack och lov nyttan med samarbete och värdet av att dra upp riktlinjer och lösningar tillsammans. Samtidigt är det ändå här den ömtåliga och känsliga punkten tycks vara: i frågan om vem som har inflytande över lösningen och vägen vidare.

Genom åren har jag sett många duktiga personer dra den felaktiga slutsatsen att man förlorar på att släppa en del inflytande till andra, att värdet av ens lösning förminskas av att någon annan i ett senare skede får makt över de värden man själv har skapat och ursprungligen varit pappa till.

I själva verket är det oftare tvärtom. Möjligen tappar vi en del inflytande över den kaksmula som systemstöd ofta utgör, men genom att få beslutsfattare och hela organisationer engagerade i och dedikerade till våra lösningar vinner vi inflytande över en större och väldigt mycket viktigare kaka: företagets livsnerver och blodomlopp i form av avgörande konkurrensfördelar och affärsprocesser.
blog comments powered by Disqus