En detalj bland många

Jag hamnade där av en händelse. Med en halvtimme utan något uppenbart att göra slösurfade jag in på ett av våra många verktyg för webbstatistik, Google Analytics. Just det här håller koll på trafiken till, genom och från vår externa webbplats.

Vi är siffermissbrukare och hamstrar statistik. När jag loggade in kunde jag därmed se en graf över trafiktillväxten de senaste sex åren, normalt en uppmuntrande syn. Den här gången lockade i stället en diskret länk i sidans överkant: "New version", stod det kort och gott.

Ett par klick senare hamnade jag mitt i förändringens epicentrum. En sida med hypnotisk effekt: realtidsstatistik över besökare på vår webb. Med all kraft i Googles globala koll på läget visades momentan besöksinformation om antal besökare, var de befann sig och vad de tittade på. Inför öppen ridå surfade besökare in från alla delar av världen – och försvann. Skärmen blinkade grönt och in kom en indier i Mumbai. Skärmen blinkade rött och ut försvann en ryss i Moskva.

Jag satt där och förundrades av föreställningen tills frågan damp ner som en blöt handduk från ett havererat klädstreck: Vad ska jag ha det till?

Men så förstod jag plötsligt. Alla de där frågorna vi aldrig riktigt fått svar på tidigare var plötsligt inom räckhåll: snabbrörliga och sociala medier. Hur påverkar en pressrelease webbtillflödet momentant? Hur trafikdrivande är ett enskilt twitterinlägg? Hur mycket nytta gör en statusuppdatering i Facebook just när den publiceras?

Realtidsvisningar skulle låta oss gå in i ett webbmässigt mikrokosmos och följa besökare i spåren under kritiska minuter. Den aggregerade statistikens dunkla skuggor ersätts av krispigare kontraster och information med högre upplösning.

Efter en stunds fantiserande insåg jag att jag höll på att drömma ihop kravbilden för digital stalking och lugnade mig av etiska skäl. Samtidigt insåg jag det uppenbara: kan jag komma på det kan andra också komma på det. Andra kommer att följa mig i hasorna när jag driver runt på nätet.

Möjligen gör det ingenting. Möjligen vill jag använda det själv. Möjligen vill jag inte ens förknippas med företeelsen som död. Jag brottas fortfarande med min skräckblandade förtjusning: är realtidsinformationen ett lusthus eller spökslott?

Min personliga jury är fortfarande ute. Det enda jag är säker på är att vi får det samhälle vi själva skapar, och i de små detaljvalen finns vår kanske bästa möjlighet att göra skillnad. Varje dag.

Vägen till helvetet sägs vara kantad av goda avsikter. Det gäller att välja väg efter vart vi vill komma.
Comments