Serverarkeologi

Häromveckan gjorde vi ett fynd på en gammal server. Den står för sig själv, ganska illa underhållen efter många års medveten försummelse. Systemet som snurrar på maskinen har hackat betänkligt i flera år och egentligen inte fungerat som det ska sedan någon motvilligt uppgraderade från NT till Windows 2000. Ingen har lagt tid på att underhålla lösningen, och mängden användare har minskat stadigt i takt med att den ena funktionen efter den andra har förtvinat.

Sedan den ursprungliga visionären, systemägaren och beställaren slutade hos oss har ingen vare sig förstått eller förmått intressera sig för lösningen – inte jag heller; systemet hade hunnit damma igen när jag började flera år senare.

Det gick så långt att vi bestämde oss för att glömma bort systemet. Lägga ner det. Säga upp supportavtalet och slippa tänka mer på saken. Vi hade bestämt det åtskilliga gånger, men alltid ändrat oss i sista stund. Varje år, lagom till beslutsdags, hörde han nämligen av sig – konsulten från forntiden, mannen som var med då det begav sig.

Genom åren har han ringt mig och försökt få mig intresserad av ett system jag har betraktat som ett slumrande, förhistoriskt monster. I varje samtal jag har haft med denna behagligt envise konsult har jag fått höra att vi har guld i servern, och att vi inte bör kasta bort det.

Vårt senaste årliga möte hade vi för en vecka sedan, och till slut – äntligen, som Gert Fylking skulle sagt – har min hjärna fattat det konsulten har vetat hela tiden.

Historien börjar egentligen under forntidens IT-högkultur; senare halvan av nittiotalet. Vi köpte uppenbarligen en systemlicens av ett då ganska nytt och inte alltför känt företag. Det blev en koncernövergripande enterprise-licens, mest av bekvämlighetsskäl. Kostnaden var rimlig och man slapp vissa begränsningar.

Så gick tiden. Medan vi glömde varför vi alls hade köpt systemet växte den amerikanska systemleverantören sig starkare och viktigare med hjälp samgåenden, bolagsförvärv och betydligt bättre kunder än vi.

Systemet som vi hanterade så valhänt, blev en global, världsledande gigant. Vår lilla lösning växte sig stor, och idag sägs motsvarande licens kosta mer än tio miljoner kronor.

Tacksamt kan jag nu se hur en hel serie lösningar på gamla, gäckande utmaningar tycks vara inom räckhåll med hjälp av denna klenod från en svunnen tid. Uppfräschad och lätt moderniserad med hjälp av alla redan betalda uppgraderingar tycks denna schweiziska armékniv vara just det snilledrag vi har letat efter som stöd för tillväxten.

Allt på armlängds avstånd, köpt i en annan tid för pengar som hade ett helt annat värde.

Sällan har jag varit så nöjd med en konsult.
Comments