Förändringsledarskap

Det är en konst att predika tålamod. Ibland står jag inför kollegor som undrar varför vi inte blandats in tidigare. De ser andra ta för sig och undrar om det inte borde vara vårt ansvarsområde.

I vår bolagskultur ligger samarbetet som en grundläggande förutsättning för framgången. Att dra tillsammans och mot samma mål. Att få alla hjärnor i arbete och se till att alla deltar efter sin personliga bästa förmåga.

Som en grundbult för att få det att fungera ligger ett tålamod parat med att känna förtroende för andra i bolaget som man kanske inte arbetar med lika mycket.

Att avliva myten om vi och dom.

Tålamod behöver predikas av olika skäl, men en viktig anledning är att påminna om en fundamental utgångspunkt: andra menar väl. Vi måste utgå ifrån att andra försöker sitt bästa. Det är inte genom medvetna sabotage de driver sin agenda med och mot oss – det är av skäl som vi kanske inte alltid känner till eller förstår men som vi måste utgå ifrån är goda.

Tålamod.

Ibland är det ett arbete som liknar en marsch uppför en brant sandhög: på stället marsch men utan ansträngning glider man sakteligen och systematiskt mot botten.

Samarbete måste smörjas och underhållas. Rollen för oss chefer måste därmed vara att med en god dos empati förklara andras goda avsikter och välvilja för de egna leden, även om det någon gång skär sig och går snett.

Tar man inte diskussionen underblåser man i stället konflikter och organisatorisk protektionism. Eller revirpinkande om ni vill. Vi och dom. Svart mot vitt. Gott mot ont.

Ibland är det obekvämt att predika tålamod.

— Ska vi verkligen...? får jag ibland som fråga.
— Är det verkligen vår roll att...?

De undrar om vi ska ta första steget. Om vi ska bjuda in även om vi inte själva bjudits in. Om inte andra borde komma till oss i stället.

Svaret är alltid ja. Vi ska alltid bjuda in. Vi ska alltid gå före. Vi ska alltid förutsätta att andra vill väl. Och vi ska alltid städa framför egen dörr.

Vi och dom är en sjuka som bygger på den underliga hållningen att man själv gjort mer rätt än andra. Det kan inte stämma. I ett företag av snillen har inte bara jag gjort rätt utan många andra med mig. Och omvänt är andra är inte ensamma om att göra fel – ska man med trovärdighet förändra andras arbete och vardag måste vi börja med att städa framför egen dörr.

På min avdelning försöker vi agera som förändringsledare för företaget. I den mån vi lyckas bygger det på vår förmåga att just städa framför egen dörr och bjuda upp till dans, inte på någon primitivt känd längtan att klämma åt andra för deras brister.
Comments