Från system till information

bland måste man fundera över varför man finns. Vad man har för syfte och roll i helheten. Därifrån kan man sedan fundera på hur man ska ta sig an framtiden, vart man ska gå och vilka lösningar man vill lansera.

Själv får jag ofta anledning att återkomma till alla dessa frågor. Mitt bolag växer enormt fort. 2005 hade vi 385 anställda. Idag är vi över 1800 personer i fyrtiofyra länder. På samma tid har omsättningen gått från 685 miljoner kronor till nästan fem miljarder.

Temat för hela resan har varit förändring. Ständig, kontinuerlig förändring från en gemensam kulturell bas. De som gjort tidsresan med mig vet att mycket i företaget är sig likt och att ännu mer är annorlunda.

För mig som en av bolagets systemarkitekter har förändringen varit väldigt konkret. Där vi för tio år sedan trollade med knäna och skapade resurser ur tomma intet har vi idag en möjlighet att investera, att satsa och planera. Där vi för tio år sedan arbetade med en handfull it-magiker som hade till uppgift att få små resurser att ge stor effekt sätter vi idag ingenjörsmässiga processer och team på plats. Där vi för tio år sedan kämpade för att ta oss in i affärsprocesserna är vi idag mitt i smeten, en central del av bolagets förmåga att tjäna pengar, skala verksamheten och hålla koll på den.

Men att arbeta med IT är som att gå uppför i ett brant grustag. Den som ställer sig stilla sjunker neråt. Enda möjliga arbetsmetoden är att ständigt röra sig uppåt och hoppas att man rör sig fortare än underlaget.

Hur bra det än gått historiskt får vi inte bli sentimentala eller göra misstaget att leva på gamla meriter. Tvärtom måste vi ständigt förnya oss, och nu står vi inför nästa steg.
I ett strategibygge som ska ta oss bortom 2020 har vi försökt hitta en ny balans för vår del av företaget. Hittills har vi betjänat det med system och lösningar som hjälper ett tusental personer i Lund och nästan lika många utomlands i våra nio säljregioner. Utmaningen är att behoven inte längre är likadana. Regioner mognar olika fort. Anställer olika fort. Har olika organisatorisk styrka och olika affärsmässiga förutsättningar. Och marknader som är i helt olika faser av mognad för vårt erbjudande.

Att tro att en lösning fungerar för alla är naivt.

Dessutom har den viktiga erfarenheten och kunskapen flyttat. Om tyngdpunkten av vår samlade erfarenhet för tio år sedan låg i Lund har den idag hamnat mycket närmare regionerna och kunderna. Kunskapen om vad som behövs är inte längre lika nära oss.

Att tro att vi är bra representanter för en global verksamhet är därmed lika naivt.

Vi tar det igen. Slutsatserna är enkla. Vi kan inte tro att ett globalt system löser alla problem. Vi kan inte heller tro att vi på egen hand i Lund vet vad som behövs.

Därför har vi gått tillbaka till ursprunget och kärnfrågan: varför finns vi?

Ett av svaren är att vi ska ha koll. Globalt. På det centrala strukturkapitalet. På informationen.
Informationen. Inte systemen.

Vi lägger nu en plan som bygger på att skapa API-er till alla system. Mot dessa kommer vi att tillåta regioner att skapa sina egna system, sina egna processer och sina egna verksamhetsstöd. Om de vill. För andra fortsätter vi erbjuda även system, men de som behöver friheten kommer att få den. Förutsatt att de följer vissa regler och återför central information.

Vi går från att skydda och bygga system till att skydda information och bygga informationsstrukturer.

Förhoppningsvis ger det oss en global räckvidd, lokal prestanda och personlig relevans i affärsmötet.

När allt kommer omkring vill jag hellre ha bidragit till lönsamhet, tillväxt och allmän koll på läget än att ha valt namnet på mjukvaran som står på fakturan.
Comments

Förändringsledarskap

Det är en konst att predika tålamod. Ibland står jag inför kollegor som undrar varför vi inte blandats in tidigare. De ser andra ta för sig och undrar om det inte borde vara vårt ansvarsområde.

I vår bolagskultur ligger samarbetet som en grundläggande förutsättning för framgången. Att dra tillsammans och mot samma mål. Att få alla hjärnor i arbete och se till att alla deltar efter sin personliga bästa förmåga.

Som en grundbult för att få det att fungera ligger ett tålamod parat med att känna förtroende för andra i bolaget som man kanske inte arbetar med lika mycket.

Att avliva myten om vi och dom.

Tålamod behöver predikas av olika skäl, men en viktig anledning är att påminna om en fundamental utgångspunkt: andra menar väl. Vi måste utgå ifrån att andra försöker sitt bästa. Det är inte genom medvetna sabotage de driver sin agenda med och mot oss – det är av skäl som vi kanske inte alltid känner till eller förstår men som vi måste utgå ifrån är goda.

Tålamod.

Ibland är det ett arbete som liknar en marsch uppför en brant sandhög: på stället marsch men utan ansträngning glider man sakteligen och systematiskt mot botten.

Samarbete måste smörjas och underhållas. Rollen för oss chefer måste därmed vara att med en god dos empati förklara andras goda avsikter och välvilja för de egna leden, även om det någon gång skär sig och går snett.

Tar man inte diskussionen underblåser man i stället konflikter och organisatorisk protektionism. Eller revirpinkande om ni vill. Vi och dom. Svart mot vitt. Gott mot ont.

Ibland är det obekvämt att predika tålamod.

— Ska vi verkligen...? får jag ibland som fråga.
— Är det verkligen vår roll att...?

De undrar om vi ska ta första steget. Om vi ska bjuda in även om vi inte själva bjudits in. Om inte andra borde komma till oss i stället.

Svaret är alltid ja. Vi ska alltid bjuda in. Vi ska alltid gå före. Vi ska alltid förutsätta att andra vill väl. Och vi ska alltid städa framför egen dörr.

Vi och dom är en sjuka som bygger på den underliga hållningen att man själv gjort mer rätt än andra. Det kan inte stämma. I ett företag av snillen har inte bara jag gjort rätt utan många andra med mig. Och omvänt är andra är inte ensamma om att göra fel – ska man med trovärdighet förändra andras arbete och vardag måste vi börja med att städa framför egen dörr.

På min avdelning försöker vi agera som förändringsledare för företaget. I den mån vi lyckas bygger det på vår förmåga att just städa framför egen dörr och bjuda upp till dans, inte på någon primitivt känd längtan att klämma åt andra för deras brister.
Comments