Mental omstart

För åtta år sedan började jag arbeta i ett fjortonmannabolag. Efter tre år hade företaget anställt mer än hundrafemtio personer till, och vi hade växtvärk. Ledarskapet gick ut på att hantera den snabba tillväxtens alla baksidor och utmaningar – mest frågor om personal, kunskapsöverföring och att få alla medarbetare helt nyttiga.

För fem år sedan bytte jag roll och gick till ett mognare företag som redan hade en tillväxtresa bakom sig. IT-bubblan brast och affärsklimatet blev snabbt sämre. Under lågkonjunkturen som följde var reglerna väsentligt annorlunda än under nittiotalets sista år. Vi trollade med knäna och arbetade med små medel för att hitta nya fördelar för bolaget.

Idag är pendeln på väg tillbaka igen – mot tillväxten.

Ledarskapets förutsättningar förändras med omständigheterna. Att leda en organisation under tillväxt är helt annorlunda än att göra det i snålblåst. Den som sitter kvar i sin roll från med- till motgång eller vice versa vet att man inte ska göra misstaget att bara lunka på. Det är inte detaljerna i verksamheten som ändras när bolag går från vardagslunk till turbodrift – det är fundamenten som byts ut, hela regelverket som ändras.

För min personliga del betyder detta att jag måste starta om hjärnan och byta ut attityd, instruktioner och inställning. Det betyder att jag måste ifrågasätta mina tidigare beslut och vägval, och pröva dem mot en ny målsättning som hjälper oss klara ett ökat tryck. Frågan som tidigare har varit viktig (men inte avgörande) får helt ny tyngd i tillväxt: hur levererar vi mer per person?

Jag har levt och verkat som kombinerad terapeut, trollkarl och finsnickare, med målet att skapa trivsel, trygghet och en kreativ verkstad som levererar kaniner ur svarta hattar på beställning. När vi går in i snabbare tillväxt ska jag i stället lägga asfalt och bygga motorvägar med en minsta påbjuden hastighet.

Om ni inte har gjort resan får ni lita på mig: det är olika sorters arbeten.

Spelreglerna håller på att ändras och pendeln rör sig allt snabbare. För min del gör det att jag som bäst dammar av mina kunskaper i att koka tjära och köra ångvält, samtidigt som jag tänker på Tom Hagen i Gudfadern – rådgivaren (consiglierin) som fick stå åt sidan eftersom han inte sågs som en bra “wartime consiglieri” när klimatet hårdnade för maffiafamiljen.

Att byta fokus och bryta invanda mönster är svårt. Det går inte att inbilla sig något annat.
blog comments powered by Disqus