Lydighetsparadoxen

När jag dör vet jag hur jag inte vill bli ihågkommen. Skräcken är total om någon får för sig att skriva "Här vilar en lydig man!".

För mig vore det en kvalificerad förolämpning: Lydig likt en hund som hörsammar minsta vink eller begäran.

Det värdefulla med min fobi mot underdånig lydnad är hur det påverkar mig som chef och pappa. Precis som jag förbehåller mig rätten att bara vara lagom lydig väntar jag mig detsamma av mina medarbetare och inte minst av mina barn på hemmaplan.

Jag har två döttrar. En är mjuk och lyhörd, den andra är egensinnig och bråkig. När jag bekymrar mig är det mestadels för den mjuka och lyhörda. Tänk om hon blir lydig, hör jag mig tänka – för trots att fighterna med den egensinniga dottern är tuffa att hantera slutar de alltid med att jag nöjt gläds åt att hon inte tar mig på orden. Varenda stavelse prövas som om jag vore en tvångmässig lögnare.

Detta försöker jag ympa in i hennes väna syster: att vara lydig har ett begränsat värde.

På jobbet gäller samma logik. Kadaverdisciplinister göre sig icke besvär. Att bara vara lagom lydig är måttot: tänk själv. Ingen får gömma sig bakom klassiska citat som  "Men han sade ju…"

I ett tillväxtbolag – liksom i ett hem – måste varje hjärna sättas i arbete och ges en rätt att bidra med beslut som antingen driver på eller stoppar. Att vända beslutet till högre instanser hinns inte med. Det är här och nu som gäller, och då måste den som äger ögonblicket ha rätt att agera, besluta och veta att avvikelsen måste få vara norm.

Som chef och policymaker har jag därmed en utmaning att hålla mig i skinnet när denna lagoma lydighet gör att vi misslyckas. Då är det enkelt att ropa på rättning i leden och strukturerad konformism.

Samtidigt är jag övertygad om att det är en kortsiktig lisa. Efter lydnad kommer handlingsförlamning.

Att leda tillväxtbolag är alltså att uppmuntra en brokig självständighet även när det i en riktning som inte passar just mig – och även när det gör att vi ibland hamnar snett.

Många gånger är detta en attityd som ligger nyexaminerade varmt om hjärtat men som ibland kan vara svårare för personer med en lång erfarenhet från bolag med en helt annan kultur. Därför hör jag mig ganska ofta gå runt i korridorerna och predika den rimliga olydnadens värde.

"Här kommer jag, din chef. Lyd mig bara lagom mycket."

Personligen ser jag denna förvirrande slutsats som en av yrkeslivets största paradoxer hittills.

Vill du läsa på din iPad?

Längre texter är inte lika kul att läsa på webben men lämpar sig alldeles utmärkt för surf- eller läsplattor. Böckerna nedan ligger på iTunes Bookstore och går att läsa på en iPad, iPhone eller iPod touch.

Läs och ha kul – jag hade kul när jag skrev dem!

mvh

/Jonas