Om epost och Spock

För ett tag sedan fick jag anledning att jämföra vår flora av mailpolicies med andra företag i trakten. Jag ville veta hur vi stod oss i konkurrensen. Personligen har jag alltid tyckt att vi är väldigt generösa, men mailet på skärmen visade att inte alla håller med. Feedbacken kom från en kollega som inte skrädde orden.

Nu ska jag ärligt säga att mailpolicies inte är ett område jag arbetar med varje dag. Faktiskt inte ens varje år. I min karriär har jag bara kommit in på området någon enstaka gång, och detta var första gången jag hörde någon klaga. Men visst – kritik ska tas på allvar tänkte jag och funderade på hur jag skulle gå vidare.

Å ena sidan kunde jag helt ta bort våra få restriktioner och samtidigt göra en hacka genom att privat köpa aktier i bolaget som säljer våra SAN- och lagringslösningar. Det klassas inte som insiderbrott men borde nog göra det. Omsorg om vår ekonomichefs blodtryck fick mig att avstå.

Å andra sidan hade jag känslan att jag kunde öka begränsningarna i våra system flera grader innan vi ens kom i närheten av att vara snåla. Kunde jag bara visa det kanske min nödställda kollega skulle ändra sig, tänkte jag och inledde min personliga marknadsundersökning.

Några timmar senare började informationen strömma in. Självfallet per mail.

Föga förvånande gick ett av stadens globala storbolag ut hårt. Deras anställda fick uppenbarligen kommunicera på annat sätt än med epost. Bilagor var som bäst en teoretisk möjlighet och standardstorleken på en mailbox skulle räcka till en normal veckoförbrukning för mig.

Jag gick vidare till några mjukvaru- och konsultleverantörer med liknande resultat. Under dagen svarade företag efter företag, och bilden var i stort sett samstämmig: jag behövde inte oroa mig.

För att få kött på benen lyfte jag luren och ringde till en av mina kontakter.

— Det var några hemska regler ni har, sade jag. Hur klarar du dig?

— Jag klarar mig fint, sade han. Reglerna gäller inte mig. Som VD har jag en VIP-låda.

En VIP-låda.

Utan begränsningar.

Så behändigt.

Jag kollade vidare och fick liknande svar på fler ställen. Begränsningarna gällde alla i jämlik anda – utom för de privilegierade som var mer jämlika än andra. I det läget kände jag mig som teknikkommunist. De som ska göra jobbet får hanka sig fram medan vi som styr beviljar oss undantag och privilegier. Är det så vi bygger mervärde?

Lätt besvärad funderade jag på hur jag skulle svara min kollega. Att försvara våra lösningar kändes enkelt. Vi använder inte VIP-lådor; alla på bolaget har samma förutsättningar och villkoren står sig bättre än bra i jämförelsen med andra.

Samtidigt skulle det inte göra hans dag bättre – att andra har det sämre är inget av mina favoritargument.

I bakhuvudet ringde en klassisk ordväxling:

Spock: — The needs of the many outweigh the needs of the few.

Kirk: — Or the one.

Jag hoppades att min kollega gillade Star Trek och började formulera svaret.

Vill du läsa på din iPad?

Längre texter är inte lika kul att läsa på webben men lämpar sig alldeles utmärkt för surf- eller läsplattor. Böckerna nedan ligger på iTunes Bookstore och går att läsa på en iPad, iPhone eller iPod touch.

Läs och ha kul – jag hade kul när jag skrev dem!

mvh

/Jonas