Digital hemlig polis

Citat: "Ett företag är ingen jävla demokrati!" Tid: slutet av nittiotalet. Plats: ett av portalföretaget i nya ekonomin. Situation: utbildning i företagskultur från styrelseordförande till mig som dåvarande vice vd.
Det är den enskilt viktigaste läxa i företagsamhet jag någonsin fått. Det går inte en vecka utan att jag återvänder till ögonblicket som förändrade min bild av bolagsbygge för alltid.

Min dåvarande ordförande var ett geni i många avseenden, och han visste vad han talade om. Bolag kan man bygga på många sätt, men att göra det till en demokratisk process är att göra det till en popularitetstävling och att ge vika för ineffektiv kortsiktighet.

Först var jag rädd att han uppskattade bolag byggda som diktaturer: med hårdföra metoder, övervakning och angiveri. Men snart insåg jag att han gett mig möjlighet att i stället ta demokratins viktigaste grundpelare och föra in dem utan kompromisser.

Det var också då jag insåg att jag kunde påverka bolagsbygget och kulturen mer än de flesta. Alla har dator, system och någon sorts rätt att göra saker - frågan är bara vad. Själv valde jag användarfrihet som att kunna välja olika OS, administrera sin egen dator och att inte använda teknik till att övervaka personal. Missköter sig någon är det ett chefsproblem, inte ett tekniskt problem.

Det är ett ställningstagande som direkt möter alla nyanställda: rätt att agera, frihet att välja, ansvar att ändå sköta sig. Så blir tekniken en del av kulturbygget.

Samtidigt är det tydligt att valen är långt ifrån självklara. Ibland utmanas friheten av till synes sunda argument: Vi blir effektivare om alla bara... Då är det viktigt att luta sig mot någonting annat än allmän popularitet eller tron att det alla ropar efter är rätt. Ibland får man ta ställning av rent principiella skäl. Det är då min före detta ordförandes ord väger in som avgörande: ett företag är ingen demokrati. Det är inte upp till alla att välja princip.

Det svåra med principerna är att de alltid utmanas på god grund: någonting går snett. Trams skickats till hela bolaget; vips kommer krav på att sändlistan ska stängas; bara en liten elit ska få skicka brev till alla. Någon har problem med personal som går hem för tidigt och vill veta om det syns någon aktivitet i systemen.

Den aktuella utmaningen kommer från säljsamtal om system som både kittlar min nyfikenhet och utmanar mina principer. Det handlar om realtidsövervakning av personal. Som mellanlager i infrastrukturen loggar systemen vad alla gör. I samtliga system. Möjligheterna är fantastiska: i realtid kan man se både aktivitet och inaktivitet. Och framför allt kan man med hjälp av prediktiv analys se vilka användare som byter beteende och nog är på väg att lämna företaget; personer som på ett oförklarligt sätt plötsligt tredubblar aktiviteten i känsliga system eller samlar på sig företagshemligheter i oväntad takt.

Som en autonom digital hemlig polis genererar dessa system listor med Dagens, Veckans och Månadens Misstänkta, personer som förtjänar extra uppmärksamhet.

Möjligheterna är fascinerande. Tänk vilken makt i händerna på rätt person.

Mitt problem är att jag inte gillar för stor makt i någons händer. Alls. Maktdelning och förtroende är viktiga grundprinciper, och är det viktigt att veta vilken maktstruktur man ska låta bli att ge någon.

Ett företag är ingen demokrati, men genom de företagskulturer vi bygger påverkar vi samhället. Det ger oss en chans att driva samhällsutvecklingen också, om vi bara vågar ta ställning.