Mellanchef blues

För fjorton år sedan fick jag min första mellanchef. Det var svårt. Jag minns tiden som orolig och kämpig. Inte för att det var fel på mellancheferna. Kanske inte heller för att det var fel på mig, jag vet inte. Troligen mest för att jag saknade redskapen, kunskapen och förmågan att ha mellanchefer. Jag visste inte hur man gjorde. För ung för mitt jobb, för grön för uppgiften var jag kanske inte stor nog för uppgiften.

Fjorton år är en lång tid. Den struliga erfarenheten från nittiotalet ekade länge i mig. Under många år tyngdes jag av en respekt för uppgiften att ha och hantera mellanchefer, en respekt som till slut blev till en osäkerhet. Vet jag egentligen hur man gör? kunde jag fundera.

För tolv år sedan började jag så på Axis. Med vår tillväxt hade jag inte något större val. Förr eller senare skulle ögonblicket komma. The point of no return. Mellanchefsdagen. Det hände för sådär tio år sedan.

Det blev tio år av att göra om och försöka göra rätt. Tio år av att ge och ta förtroenden, att vara på plats men inte lägga mig i detaljer. Och förmodligen också det motsatta: att lägga mig i detaljer men inte vara på plats. Framgångar och misstag blandade till en häxbrygd av erfarenhet jag till slut fick vare sig jag ville eller ej.

Steg för steg ersattes oron av erfarenhet, självförtroende och någon sorts lugn. Två steg fram och ett steg bak ledde trots allt framåt om än långsamt.

Idag är det nästan på dagen tio år sedan min andra mellanchefsresa började. I backspegeln syns några erfarenheter tydligare än andra.

Den första och kanske viktigaste är att våga anställa klyftigare personer än jag själv. Och att ge dem utrymme att använda sin personliga superkraft. Allt annat är bortkastad begåvning.

Den andra är att hjälpa dem nå sina personliga mål – även när det är en karriär som för dem bort från mig. Att vara tillfälligt vindskydd åt klyftigare personer som sedan får göra succé på ny plats bygger broar inom bolaget och lockar förhoppningvis till sig nya duktiga personer som vill göra nytta.

Den tredje är min personliga akilleshäl: att hitta balansen mellan deras behov av oberoende och mitt behov av att vara med. Att ha is i magen och se saker göras annorlunda. I början sämre men snart bättre och till slut överlägset.

Mina tre insikter är inte stora. Det finns mycket i livet jag är bättre på än att just tålmodigt släppa taget. Men när jag nu ser jag tillbaka på alla goda framsteg är det med en framvällande stolthet. Kanske för att jag fått kämpa så hårt. Kanske för att resultatet blivit bra. Kanske för att min kalender för första gången på många herrans år har luckor i sig.

Plats.

Tid.

En chans att göra ny nytta med nya saker.

Frid.

Tack alla duktiga mellanchefer!

Vill du läsa på din iPad?

Längre texter är inte lika kul att läsa på webben men lämpar sig alldeles utmärkt för surf- eller läsplattor. Böckerna nedan ligger på iTunes Bookstore och går att läsa på en iPad, iPhone eller iPod touch.

Läs och ha kul – jag hade kul när jag skrev dem!

mvh

/Jonas